Från början?
När mina arbetskamrater gick ut i strejk (i maj) blev jag ensam kvar på jobbet. Det var väldigt lugnt men jag hade ändå hur mycket som helst att göra. (Har man inte att göra så skaffar man sig).
Städare, sorterade och fixade. "Gu va skönt".
De kom tillbaka lite tidigare än vad som först var sagt men jag var i alla fall glad!!
Även om det var skönt att få lite "space" till annat.
Löneförhöjningen som kom för dem var väl inte riktigt vad som stod på önskelistan.
Det jobb som de gör och den utbildning de har och de krav som ställs för att jobba här ska vara bättre betalt.
Efter strejken började några gå på lite tidig semester.
Schema för sommaren var klart och naturligtvis kom det anmärkningar!!!
Trött och slut redan innan strejken och ett flertal andra incidenter gjorde att jag totalt tappade sugen.
Mitt i allt detta kom en mail med en annons om ett nytt jobb. Sista ansökningsdagen skickade jag in min ansökan. Ringde och kollade vad de ville ha för uppgifter.
Ett personligt brev och en CV.
-Uuhh!!!
Ett personligt brev kunde jag väl skriva men ett CV har jag aldrig skrivit men skam den som ger sig.
Kl 22.50 samma dag som ansökan skulle lämnas in skickade jag mitt mail.
Ett par dagar senare blev jag kallad till intervju.
Tjoho!! Jag fick jobbet!!
Jag vart jätteglad åt jobbet samtidigt som arbetskamraterna här är guld.
Bestämde mig för att prova på det nya jobbet för att se om det kan vara något.
Känns rätt att göra så.
Det kommer snart mer..... bara tiden räcker till.......
Kram